För Aylan och alla andra som mist sina liv pga. världens orättvisor och obalanser.

09.09.2015 14:06

Jag känner glädje över den kraftansamling jag, vårt land och världen har gjort när det gäller ekonomiskt bistånd och insamlingar av olika slag till de drabbade runt om i världen. Jag känner glädje och tacksamhet men är långt ifrån tillfreds!   Det svarta hållet i mitt bröst växer sig större när jag tänker på vad som just nu försiggår i vår värld, med våra medmänniskor. Inte enbart de som flyr för sina liv och en drägligare tillvaro utan även alla de som dör i sina hemland av svält och undernäring. Alla de som hamnar i händerna på ondska och vanmakt som utnyttjas och behandlas illa på olika sätt. Hur ska detta elände få ett slut?

Jag är tacksam och lycklig över att vara född här i denna välfärd men mitt inre blöder när jag reflekterar över den orättvisa, obalanserade värld vi skapat. Vi måste tänka om och skapa nytt? Det är ingen omöjlighet alls men det kräver förändringar på djupet hos var och en!

Jag är stolt över att vi i vårt välbärgade land har samlat ihop flera miljoner kronor och att vi skickar iväg fullpackade lastbilar till människor i nöd med saker de behöver. Jag känner också en oerhörd tacksamhet till alla de underbara människor som i handling lägger ner sin själ för att hjälpa till på plats.  Känslan allt detta inger i mig är hopp, tacksamhet och kärlek. Min framtidstro växer sig stark. Men jag vet att vi inte kan stanna här och vara nöjda. Bilden av Aylan väckte något i många som inte får slockna igen. Den öppnade en dörr till hjärtats innersta som inte får stängas.

Orden som sas vid Tv4:as insamlingskampanj fick något inom mig att reagera, känna starkt och tänka till ett steg ytterligare. Budskapet var något i stil med att skicka pengar nu, så att vi aldrig, aldrig behöver se sådan bild igen.

Det som hugger tag om mitt hjärta och som får sorgen att stiga upp i min kropp och bilda tårar utför mina kinder är inte enbart dessa arma människor och deras hemska livsöden utan också förhoppningen i oss andra att kunna blunda, titta bort och låtsas som om det inte finns. Det är jätte fint att vi kommer med våra allmosor, känner oss duktiga och hjälpsamma när något känns allt för övermäktigt för oss att hantera på annat sätt. Det är fantastiskt, det är vackert och det ger föränderliga ringar på vattnet. Det är bra att vi vägrar acceptera, att vi reagerar med allehanda känslor men vi får inte tro att eländet slutar bara för att vi inte ser det. Eländet pågår, har pågått väldigt länge och kommer säkerligen pågå ett bra tag till. Vi behöver därför tänka om, se helheten, se ur nya perspektiv och olika synvinklar. Albert Einstein var en väldigt begåvad man som lämnade många kloka budskap efter sig, bl.a. detta:

Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.

Stora förändringar behöver ske i våra attityder och vår syn på världen och dess uppbyggnad. Även om vi i fortsättningen inte kommer bli matade med bilder på livlösa barn så behöver vi förstå att detta kommer fortsätta ske år efter år. Det har skett varje dag under en väldigt lång tid och det kommer fortsätta ske vare sig vi ser det eller inte. Men orättvisorna, hemskheterna och eländet är INTE allt som sker även om det allt som oftast kan känns så eftersom det oftast är där som media m.m. lägger sitt största fokus. Jag hoppas det kommer bli förändring även på det! Det finns så mycket som är gott i vår värld. Så många människor som lägger ner sin själ på att att vända på det som är och göra världen bättre, medmänskligare och kärleksfullare. Vi behöver lägga MER fokus kring detta!!  Det är en hårfin balans gång att ständigt vara medveten om att eländet och orättvisorna finns och behöver bekämpas samtidigt som man lägger fokus på det bra som sker och framstegen som görs. Hårfin men inte omöjlig och viktigare än vi tror!

Varför behövdes en bild kan man undra? En hemsk bild på en livlös treårig pojke vid namn Aylan behövdes för vi skulle öppna våra hjärtan och förstå. Nu gör vi och världen en kraftansträngning som kommer göra skillnad på djupet. Jag kan inte annat än att känna ren och sann lycka över det. Kärleken bor i våra hjärtan och ibland får den ofantlig knuff! Det som vid första anseendet kan verka mörkt kanske vid närmare eftertanke är något ljust. Vi - var och än, du och jag - väljer vart vi vill lägga fokus, betydelse och kraft!

Kära lilla Aylan - ditt liv var sorligt kort och smärtsamt omskakande men långt ifrån meningslöst eller förgäves. För mig är du en hjälte och blivande legend i klass med Jesus, Buddha m.fl. Du levde och dog för att låta kärleken fästa starkare i oss människor, för att ge liv åt medmänsklighet och ödmjukhet och för att förena människor i hopp och tro. Du får oss att känna att kärleken är starkare än religion och tillhörighet. Du öppnar upp för en sanning djupt i våra hjärtan och får oss att inse att Kärleken är den ända religion vi behöver och att vi alla i grunden är Enade i ett. Tack Aylan för allt du gett till världen må du le och känna stolthet från himmelen och må du dansa med alla de fantastiska själar som gått liknande tragiska livsöde som du tillmötes.

Hoppas nu vi lärt oss vår läxa och slår oss samman för att skapa en värld i fred och frihet. En rättvis värld där alla delar lika på jordens tillgångar och resurser. En kärleksfull värld i balans.

Låter det för bra för att vara sant? Kanske det? Men ingenting är omöjligt under universums stjärnor. Allt tar bara sin tid och allt börjar med oss – DIG och MIG! Tillsammans kan vi förändra världen

.