Kan drömmar verkligen bli till verklighet?

09.08.2015 10:54

JA det är jag relativt övertygad om att de faktiskt kan.

Men att göra drömmar till verklighet är en process i flera steg och med flera betydelsefulla avgöranden på vägen mot förverkligande.  Detta är min lilla förklaringsmodell som inte på något sätt behöver tas för en sanning utan mer som ett sätt att se och tänka av flera.

En dröm börjar ofta i en SAKNAD, en brist, en önskan om att något skulle vara annorlunda. Denna saknad och brist leder ofta till ett SÖKANDE. Ett sökande som ofta sker utanför oss själva. Vi önskar att andra ska komma och fylla våra tomrum, göra oss hela och lyckliga. Det kanske kan fungera för en stund men känslan av saknad gnager sig nog tyvärr lätt fram igen.

Jag tror vi istället ska ”jobba” med saknaden i vårt inre. Söka svaren inom oss och försöka förstå vad den står för utan att göra den större. Försök istället acceptera den, omfamna den - Känn den men gör den inte till din, för om du gör den till din förstärks den och du får då mer av det. Välkomna istället LÄNGTAN som finns bakom saknaden. Känn din själsvibrationer och upplev hur din längtan för dig närmre ditt mål, dina inre intentioner och ditt syfte. När du är nära dig själv och din inre längtan kan det hända att drömmar ändrar riktning, förstärks, försvagas eller till och med försvinner och utbyts med nya. Vila i tillit att allt är som det ska. All den längtan som vibrerar i takt med ditt livs syfte och ditt själsliga lärande kommer att vara kvar och bli starkare med tiden. Längtan förvandlas då till FÖRVÄNTAN och i förväntan (både på gott och ont) finns starka skapande krafter. Här vibrerar energierna starkt och de för till oss det vi förväntar oss på ett eller annat sätt. Det blir till vår verklighet.

Mellan längtan och förväntan kan vi medvetet jobba på att i kärlek och tacksamhet släppa det som håller dig kvar. Det är ett mycket viktigt steg av förverkligandet som jag ser det.

Att göra drömmar till verklighet innebär som så mycket annat ett gediget och ständigt arbete med sig själv. Vi blir aldrig färdiga med vårt inre arbete men drömmar kan manifesteras på vägen framåt i stort och i smått och det ger en styrka, kraft och motivation att fortsätta.

 

Drömmen, livet, stressen och vikten av att leva i nuet

Att inte drömma kan stressa men att drömma för mycket stressar oss också. Att leva och överleva stressar på olika sätt. Stillhet och balans hjälper till att bringa klarhet och harmoni. Stress är förödande på många sätt och jag är övertygad om att fysiologisk inre stress är den underliggande och bidragande orsaken till de flesta av mänsklighetens sjukdomar och dess symptom. Så istället för att forska på nya piller och kemiska sätt att lindra borde vi fokusera på att läka ut och reducera stressen i oss människor. Där finns kanske inte mycket pengar att vinna men oerhört mycket hälsa och välmående för varje individ. Livet bör levas och inte överlevas. Livet bör vara lustfyllt och inte en kamp.

Lagom med stress pga. yttre företeelser, utmaningar, påfrestningar kan vara något positivt och medverka till kreativitet och ökad medvetenhet men i dagens samhälle finns allt för mycket stress och det har fått oerhörda negativa konsekvenser för både kropp och själ. Hur den uppkommer och vad den gör med individen kan vara olika och därför omöjlig att generalisera som jag ser det.  Det vi säkerligen kan vara överens om är att för mycket och långvarig stress på ett eller annat sätt skadar oss som människor och individer och vi behöver därför hitta sätt att vinna över den. Det sätt som vi idag lever våra liv är inte naturligt för oss och våra kroppar.

Jag är tror att ett viktigt steg i att överlista stressen, som var och en kan öva på, är att lära sig leva i nuet. Den enda tid som egentligen finns och som vi verkligen kan påverka är ”det eviga Nuet” resten är bara våra tankar. Vi uppehåller tyvärr våra tankar och vårt sinne alldeles för mycket vid dåtid och/eller framtid på ett sätt som inte gynnar oss. Vi är kvar i vårt förflutna och allt som tidigare hänt oss och låter det bli en stor del av det vi är idag. Att acceptera, förlika sig med och förlåta det som varit är därför en stor del i att gå vidare som jag ser det. Det handlar inte om att glömma utan snarare om att förstå att detta inte är NU men att tankarna gör att kroppen, sinne och själ upplever det om och om igen.

Vi stressar oss säkerligen också genom att i allt för stor utsträckning fundera kring och oroa oss för framtiden. En framtid vi faktiskt inte kan veta någonting om och som jag dessutom tror vi påverkar negativt genom att gå in i oro och rädslor.

Jag tänker att en stor del av den stress som människor idag känner handlar om vårt inre, våra tankar om hur saker och ting ska vara, borde vara och kunde vara. Vi är fångar i vårt eget sinne och ”äts upp” av våra egna tankar. Ju större glapp det är mellan våra tankar om hur saker omkring oss borde vara och den verklighet vi lever i desto större stresspåslag kan jag tänka mig att det blir. Där kan det därför vara bra att ta sig en funderare kring vad kan jag göra för att förändra här och nu. Gör sedan dessa förändringar i små steg och känn dig nöjd med det. Känn att det faktiskt gör nytta och tar dig till nästa steg.  

Genom att förändra våra tankemönster förändras även våra känslobanor och vise versa. Våra känslor är viktiga vägvisare i det inre arbetet.

Tacksamhet, tålamod och tillit ”de tre T:na”  önskar jag verkligen att ni lyckas ha med er på vägen. Överös dem till er själv, till andra, till livet och till universum. Det gör ”resan” enklare, härligare och mer spännande. ”Jag försöker förhålla mig med TACKSAMHET till allt som är och har varit, TÅLAMOD att invänta det som komma skall och TILLIT till att allt som sker har en mening och sker för mitt och allas högsta bästa. Tillsammans utgör det min TRO och sanning.” Jag påstår inte att detta arbete på något sätt är lätt, men jag vill heller inte hävda att det behöver vara särskilt svårt. I sanningen är ingenting svart eller vitt, rätt eller fel, ljust eller mörkt, enkelt eller svårt. I sanningen bara är saker som det är och NUET är det enda som faktiskt existerar, all annan tid lever också i nuet så länge vi upprätthåller den i våra sinnen och tankar.  Det är där vår fria vilja och vår frihet kommer in (som jag har skrivit om i en annan text) Det är människan och sinnet som väljer att tolka, döma och bedöma oftast omedvetet men även medvetet. Det är spännande, fantastiskt och samtidigt skrämmande vad våra sinnen är kapabla till. Vilken kraft de besitter, vilken universell skapande förmåga de utgör. Ju mer och djupare vi inser det, ju starkare känns och blir makten över våra egna liv.

Ju mer av vårt undermedvetna som plockas upp till medvetande, bearbetas och förändras, desto renare och klarare känns sinnet. Sinnet som kan tyckas stå mellan kropp och själ, sinnet som gärna vill separera, hålla åtskilt och dela upp för att ha kontroll. När det vi egentligen mår bra av är att släppa kontroll, leva i tillit och låta universums och livets flöde få flöda fritt genom oss.

Som jag ser det så är vårt medvetande på väg att expandera, öka och börja innefatta så mycket mer än vad det gör idag. Detta tankesätt har fört mig mot kvantfysikens läror och vetenskap och jag önskar att jag lärt mig om detta i skolan. Hur allt hänger ihop, hur allt är möjligt och hur mitt känsloliv kan vara vägen till att hitta mig själv på djupet och ta makten över mitt egna liv. Jag önskar att mer av denna forskning skulle nå folk och mänsklighet. Jag kan inte låta bli att undra vem/vilka som har velat beröva mig och oss denna vetskap/kunskap/visdom? Finns det några som tjänar på att jag och du inte tror att vi kan leva vårt liv som vi vill. Finns de andra som vinner på att jag inte lär mig känna min egen styrka och kraft, mitt unika värde. Om det nu är så hoppas jag innerligt att deras tid är förbi och att framtiden nu är en tid för blomstring och växande för ALLA.

Viktigt i denna blomstring är att lära känna sig själv och varför man reagerar som man gör i olika lägen. Varför triggas jag igång? Vad får mig att trycka på döma-knapparna och Varför jämför jag mitt liv med andras?  Vad vet jag om dessa människor egentligen? Mina känslor mitt agerande, mina tyckanden säger alltid mer om mig än om dem. När man triggas och känner en bitterhet är det någon känsla inom oss själva som är ytterst ansvarig t.ex. svartsjuka, avundsjuka, rädsla, mindervärdighet. Dessa känslor kan göra att vi missunnar eller själva mår lite dåligt av andras lycka även om vi inte ens vet så mycket om grunden för eller vägen till denna lycka. Dessa känslor/tankar säger också att vi inte riktigt anser oss själva värda liknande lycka. För många upplevelser och erfarenheter inom oss och i vårt undermedvetna talar om för oss att denna lycka inte finns för oss. Vi har lärt oss att lyckan är till för några få och inte räcker till för alla och där kan vi inte ha mer fel. Lyckan är precis som kärlek och universum oändlig och vi hindrar oss själva genom att inte inse det. Jag tror att de allra flesta skriver under på att lycka inte är detsamma som ett ägande. Pengar och det materiella har egentligen inget med innerlig äkta lycka att göra men vi har skapat en värld där pengar behövs för att överleva. Vi har också skapat en värld där att överleva är mer existentiellt än att faktiskt leva. Vi har skapat en värld där den materiella lyckan och sökandet efter den överträffar den äkta inre känslan av lyckan. Vi har skapat en värld som bäddar för att den som har bara vill ha mer och där det olyckligtvis blir på bekostnad av andra. Tyvärr vill jag säga så har vi tappat kärnan av vår existens på vägen och vi behöver finna den igen för jag tror nämligen att den är svaret på och vägen till både inre och yttre (materiell) lycka. Jag är ganska så säker på att dessa egentligen inte behöver strida mot varandra utan finna en harmonisk balans. När du lever utifrån de universella lagarna blir du kraftfulla och följer den lyckosamma väg som är ämnad åt just dig!! Då släpper mycket av den rivalitet och jämförelsebehov som vi som människor känner och vi inser också att de mänskliga lagarna i mångt och mycket snarare är till hinder för oss och ofta stjälper mer än de hjälper. När vi inser det känner man sig först, med all rätt, oerhört lurad och tyvärr även maktlös men lyckas man vända på detta och få fatt i sin inre potential istället så har man mycket att vinna. Det är den inre potentialen som kan hjälpa oss manifestera våra innersta drömmar. När vi följer vår inre potential och kraft så vill vi i glädje tjäna världen och andra istället för att tjäna på varandra och utnyttja världen. Skillnaden kanske kan tyckas hårfin men universum går inte att lura. Det vi ger kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Det är en karmatisk universell lag som befästs med kvantfysikens vetenskap.

Jag fick en tanke/känsla nu i skrivandets stund angående den stress vi som individer och mänsklighet känner av i samhället. Nämligen att stress i grund och botten egentligen är kroppens och själens sätt att tala om för oss, både individuellt och kollektivt, att något är fel, att vi behöver ändra riktning att behöver tänka om. I skrivandets stund får jag till mig att om vi bara tagit stressen och dess tidiga tecken på allvar, om vi hade behandlat stressen som vår vän och omfamnat den istället för att försöka bekämpa den så hade den KANSKE (med upprepning på kanske för det är min känsla och inget jag vet med säkerhet) den inte hade blivit en av våra värsta fiender. Vi har skapat ett samhälle och individer som näst intill kollapsar och faller sönder av stress. Då menar jag att vi alla tillsammans är medskapare i detta för som jag ser det så är vi alla en unik del i en mycket större och ofattbar enhet. Vi besitter krafter vi inte vetat om men som det nu är hög tid att plocka fram. Min känsla är att ju mer vi anstränger oss för att bekämpa stress desto djupare fäste får den. Jag tror vi behöver möta den öga mot öga, välkomna den och omfamna den. Vara nyfiken på vad den har att tala om för oss och sedan kan vi vända den ryggen! Men när vi väl vänt den ryggen ska vi inte tro att den kommer vara borta för alltid. Den kommer säkerligen komma ifatt oss igen med jämna mellanrum, knacka oss på axeln och vill oss något. Då behöver vi verktygen att hålla den i schack och på avstånd. Min övertygelse säger mig att dessa verktyg inte finns i något piller som en doktor skriver ut åt oss. Dessa verktyg finns inom oss och lyser klarare och starkare ju mer vi gräver och finner vår gudomlighet, vår egen storhet och vår eviga förbindelse med alltet. Min stresshantering finner jag nu för tiden i naturen, i avkoppling med en bra bok, i min passion för skrivandet, i varma bad, i att fördjupa och landa i mina tre T:n (tacksamhet, tillit, tålamod), visa sociala sammanhang och möten, kommunikation osv… Ja listan kan göras lång och kan vara olika från gång till gång. Ibland känner jag att ensamheten är min allra bästa vän och det jag bäst behöver för att hitta mig själv igen, stressa ner och ibland behöver jag närheten och interaktionen med andra för att finna ro och kraft igen. Efter som harmoni handlar mycket om balans så finns inga rätt eller fel. Det är din känsla som är avgörande. Det är också viktig att lära sig stilla sinnet och inte låta det fara och flyga hela tiden. Att lära sig vara mera här och nu!

För nu är nu och vi kan välja vad vi vill uppleva nu. Framtiden skapas i nuet och det som har varit återupplevs i nuet. ALLT som ÄR är NU och vi har mer makt i nuet än vad vi lärt oss tro.

 

Tanken bakom det mesta som jag reflekterar över och skriver om i denna text härstammar från en tanke om att vårt medvetande är det som skapar vårt liv och drar till oss våra lärdomar. Vi kan styra vår medvetenhet vare sig vi tror det eller ej och gör vi det inte medvetet så styrs vi desto mer av vårt undermedvetna. Vårt medvetande är evigt och lika oändligt som universum och har förenats med en kropp på denna jord för att växa, lära och ta lärdom. Vårt medvetande är en viktig del av vår själ och den vill att vi ska inse vår storhet och slå oss loss från illusionens bojor som håller oss fångna i den verklighet och värld vi lever i just nu!! Den vill att vi ska öppna upp för att fler verkligheter finns och väntar oss bakom hörnet om vi expanderar vårt medvetande och gör det mottagligt för nya dimensioner.

 

Jag börjar mer och mer tro att sinne (ego, tankar, hjärna) och själ (hjärta, känslor) egentligen hör ihop men utför en fight som till stor del har med vårt universella utvecklande, växande och lärande att göra. De utgör tillsammans vår medvetenhet men så länge de är separerade så kan vi inte ”se” klart. Vi måste göra vårt medvetande medvetet och inse att vi kan ta kontroll över egot, sinnet så att det inte är det som har kontroll över oss. Jag har på sista tiden fått en känsla av att dessa två (sinnet och själen) tillsammans utgör vår expanderande och medvetna medvetenhet. För att vårt medvetande ska expandera så behöver dessa två smälta samman omfamna varandra (istället för att fightas) och inse att de båda behövs i skapande processen precis som yin och yang. Jag börjar mer och mer förstå att ego inte bara är av ondo. Egot eller sinnet kommer vi alltid få tas med och bli utmanade av på ett eller annat sätt för det är det som får oss växa i lärandet. I egot finns ett driv och ett självförverkligande som jag ser som gott men som inte får börja dominera. Om vi förlitar oss för mycket på sinnet och tankarna förminskas livet och tenderar att bli mer fyrkantigt än om vi tar oss tid att landa i hjärtat och öppna upp för tilliten och lugnet som bor där. Vi har länge levt i en egobaserad värld, där tyvärr rädsla och girighet fått ta för stor plats.  Vi har omedvetet låtit oss styras av sinnet och på så sätt känt oss mer och mer separerade från helheten. Nu börjar vi expandera och medvetet jobba för att släppa in själens värme, ljus och kärlek. När allt detta smälter samman kommer det omfamnas av kärleken för den är ju störst av allt. Vi är kärlek!

 

Denna fantastiska bild skickade en vän till mig på kvällen samma dag då jag skrivit ned texten ovan. Jag vet tyvärr inte vad den kommer ifrån men den fick stor betydelse för mig. Fjärilar har alltid varit mina följeslagare på olika sätt i min inre utveckling och budskapet på denna bild hörde så väl ihop med det jag syftar på och fått till mig i texten ovan. Om hur drömmar blir till verklighet och hur vi kan ”jobba” för att börja må bättre både som individ och mänsklighet. Allt börjar inom oss själva. Allt har en mening och vi har fötts in i denna värld med både hjärna och hjärta (själ och sinne) alltså är det av stor betydelse. Dessa två ska verka i balans och harmoni! Dessa två ska mötas i kärlek! För KÄRLEK är allt. Allt är kärlek!